I vår undersökning Unga byråkrater- Framtidens samhällsbyggare så frågar vi unga akademiker vad de drömmer om att få jobba med. Det finns nästan lika många svar som det finns respondenter. Alla bär på olika drömmar för framtiden. Någon har angett Generalsekreterare i FN som drömjobbet.
Vad drömde jag själv om när jag läste statsvetenskap i början av nittiotalet? Jag älskade verkligen mitt ämne och den karriärväg jag uppfattade som tydligast var läraryrket. Egentligen var jag aldrig riktigt intresserad av att bli just lärare. Fast jag kunde inte komma på något annat och alla runtomkring hade siktet inställt på läraryrket. Drömmen jag bar på var att få jobba inom FN, att få jobba internationellt och göra skillnad i världen. Jag har alltid haft ett stort samhällsintresse och bär med mig viljan att få hjälpa människor som inte är lika lyckligt lottade som vi är som bor i den rika västvärlden. Jag tror på solidaritet och mänskliga rättigheter. En sommar läste jag en sommarkurs som hette FN-kunskap vid Linköpings universitet. Kursen var mycket spännande och inspirerande. Det var också roligt och omtumlande att finnas i ett sammanhang med andra studenter som delade mitt engagemang och som bar på samma drömmar som jag.
Min kunskap om hur man gör karriär och arbetar mot en roll inom FN var dock helt obefintliga. Vem frågar man? Idag inser jag att jag kunde ha gjort mer för att uppfylla min dröm genom att lägga mer kraft på att ta reda på hur. Kanske jag inte ville tillräckligt mycket. Om jag hade vetat hur jag skulle gå tillväga hade kanske min karriär sett helt annorlunda ut.
Läste i den senaste Jusektidningen att svenskar ratar globala jobb. Enligt artikeln är tusentals akademiska jobb lediga varje år i globala organisationer. Men svenska akademiker lockas inte. Kan det verkligen vara möjligt? Tänker på alla unga tjejer och killar jag intervjuar som läser samhällsvetenskapliga utbildningar och som bär på samma drömmar som jag själv gjorde. Kan det vara som så att det är väldigt få som vet hur man söker dessa jobb? I artikeln är man också inne på det spåret. Tydligen utannonseras dessa jobb i tidskrifterna Herald Tribune och The Economist. Hur många vet att man kan hitta jobben där och vågar se sig själva som lämpliga kandidater? Det verkar mycket konstigt och tråkigt att det är ett informationsglapp som står mellan unga svenska akademiker och en internationell karriär.
Vad tycker du?
Läs mer i artikeln http://www.jusektidningen.se/arkivet/2011/3/svenskar-ratar-globala-jobb/